Såhär på internationella kvinnodagen, funderade jag lite på kvinnlighet och kommunikation. Och jag trillade in här.
Jag har levt i villfarelsen att i min omvärld samsas tjejer som pekar med hela handen och känsligt försagda män med schablonmässiga individer och löst folk någonstans mittemellan.
Men jag rannsakade mig genast, för så olika som vi tycks vara - inte på individplan, utan mellan de två jättegrupperna kvinnor och män - bör väl all kommunikation upprättas i två versioner?
När jag formulerar mig, såväl i min yrkesroll som privat, målgruppsanpassar jag. Spontant analyserar jag mottagarens erfarenheter, språk och associationsflora, kontext och distraktioner. Och jag anpassar mitt språk, mina medieval och min tonalitet.
Men kön enbart är sällan en (medveten) aspekt jag anpassar min kommunikation utifrån. Däremot kan det vara vanligare att representanter för endera könet har mer eller mindre erfarenhet, kunskap och intresse i olika frågor.
Men faktum kvarstår, jag praktiserar könsneutral kommunikation. Är jag naiv som tror att det fungerar? Antagligen.
Håller med dig i naiviteten att det är betydligt fler faktorer än enbart kön som styr våra formuleringar. Däremot ingår kön som en av variablerna när man "målgruppsanpassar".
SvaraRaderaEn aspekt du glömmer (eller låtsas glömma) är att stor del av hur man formulerar sig och målgruppsanpassar är DINA erfarenheter av personer med liknande språk, associationsflora, kontext etc.
Men att kön är det enda? Nä. Människan är bättre än så.