Igår blev jag uppringd av ynglingen Hugo. På uppdrag av Röda Korset ringde han mig, mitt på blanka söndagseftermiddagen. Hugo frågade om jag kunde avvara någon minut och det kunde jag. Jag fick veta att Röda Korset under 2010 hade hjälpt en väldig massa människor, med en väldig massa akuta problem, i en väldig massa länder. "Det har dina pengar hjälpt till att finansiera." påpekade Hugo och tackade mig därefter hjärtligt och uppriktigt.
Samtalet fortsatte ytterligare några minuter och slutade med att jag gav Hugo i uppdrag att dra några slantar till via autogiro varje månad, till strålningshotade japaner, bombhotade Libyer och mindre omskrivna behövande.
Därför att Röda Korset delar min strävan efter lite mindre elände i världen och lite bättre samvete hos oss som har det, relativt sett, jättebra.
Men det finns naturligtvis också mer vardagliga strävanden att dela.
Jag tycker till exempel att en ideal frukost ska innehålla krispig branflakesmusli med massor av torkad frukt. Och, konservativ som jag är innan hjärnan piggnat till varje morgon, strävar jag efter en kontinuitet i mina frukostvanor. Jag tycker att förpackningar bör vara enkla att hantera och kunna sorteras i en och samma källsorteringsbehållare. Dessa strävanden delar Frebaco med mig.
Worldclass Vasastan tycker att träning ska vara lättlinggänglig i Sibirien och jag stöder dem gärna i sin strävan att erbjuda just detta.
Ibland vill jag gå omkring och se ut som en lite lagom opretantiös men dressad trettioplusare från Storbritanien. Den ambitionen delar klädmärket Karen Millen med mig. Fast ibland tror jag att Karen strävar efter att se fler trettioplusare med ännu mindre bröst (än jag har) på stan och i hennes butiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar